Ca 40.000 orker senare…

… så känner jag fortfarande för att skjuta några till.

Jag har under några väl valda timmar skördat min väg genom enspelar-kampanjen i Warhammer 40.000 Space Marine (hädanefter kallat bara Space Marine) och har haft oväntat roligt på resans gång.

Orken till höger skriker "Space Marine!".. den till vänster med.

Orken till höger skriker "Space Marine!".. den till vänster med.

För er som inte har koll på vad det är för spel så är det en 3e personsskjutare med stora inslag av närstrid. Man spelar Captain Titus som är, japp ni gissade det, en Space Marine. Fast egentligen är han en Ultra Marine, en gendesignad supersoldat. Tillsammans med endast en handfull andra soldater så ska man försöka stoppa en Ork-invasion på en av imperiets fabriksplaneter. Som ni kanske märker är handlingen ingenting studion valt att lägga krut på när dom gjorde Space Marine. De har istället lagt krutet på krut för är det något man gör i Space Marine så är det att skjuta.

Space Marine lyckas att göra ett avskalat spel utan extra lull-lull men ändå hålla uppe underhållningsnivån. Med avskalat menar jag att de har skippat saker som cover-system eller uppgraderingar av vapen/färdigheter och istället utvecklat närstriderna vilket gör att spelet ibland känns som en blandning av Gears of War och tex God of War.. fast i lite-version.

När man fokuserar på stridandet så vill det till att det känns tillfredställande och det tycker jag att det gör med råge. Det slutar aldrig kännas härligt att först tömma sina magasin in i horden av grönskinn för att sedan ta upp sitt Chainsword och kasta sig in i klungan och såga sig fram medans Orkköttet sprutar.

Ska man ta ett steg tillbaka och se med nyktra ögon på spelet så finns det såklart en del moln på himlen. Som redan antytt är handlingen väldigt basic och lämnar så många dörrar öppna att det ibland känns som det här spelet mest är en försmak på vad som komma skall i en eventuell 2a.

Striderna fungerar bra men ibland fastnar min supersoldat i någon låda eller annan bråte och det kan vara sjukt frustrerande att bli slaktad av allt oknytt bara för att man sitter fast i någon skitdetalj på banan. Jag har hört en del klaga på att spelet är för kort men det tog mig runt 8 timmar att ta mig igenom och det känns väl som standard i den här genren. Däremot ska sägas att slutstriden är så obscent mycket svårare än resten av spelet att jag var på god väg att ge upp efter det kanske 15e försöket.

Lite oväntat bjuder dessutom Space Marine på något så ovanligt som en stark kvinna som inte bjussar på en enda sexuell underton utan helt enkelt bara är hård, påklädd och sliter med det något sunkiga jobbet att chefa över de få överlevande försvarsstyrkorna på planeten. Även om Titus självklart aktiverar lite kanontorn och annat för att hjälpa henne så är det så gott som lika ofta hon som erbjuder bistånd som Ultra Marinesen inte hade klarat sig utan.

2nd Lieutenant Mira

2nd Lieutenant Mira

Några blandade funderingar som uppstår när man spelar Space Marine:

  • Varför bygger man en korridor 20 meter hög om dörrarna i vardera ände ändå bara ska vara ca 5-6m höga? Det verkar råda kraftig volym-inflation i warhammers arkitektur.
  • Skriker Orkerna ”Space Marine” varje gång dom ser mig bara för att man vill banka in varumärket i våra hjärnor inför en 2a?
  • Hade jag unnat mig att gilla action-scenerna ännu mer om utvecklarna låtit bli att kalla det för ”cinemaction” hela tiden?
  • Varför får man inte spela Ork i multiplayern?
Orken har fått syn på en "Space Marine!"

Orken har fått syn på en "Space Marine!"

Det ska dock tillläggas att jag själv inte provat multiplayern alls. Jag hyrde bara spelet med ett 5-dagarspass på Onlive och där har de helt enkelt inte aktiverat multiplayerfunktionen än.

Jag vill rekommenderar spelet till den som gillar jättestora axelskydd, skjuta, slåss och höra Orker skrika ”Space Marines!” ca 40.000ggr.

Jag rekommenderar det dock inte till den som vill ha en matig handling, uppgraderingssystem ala RPG eller någon större variation.

 

 

Bookmark the permalink.

6 Comments

  1. Skoningslöst skjutande utan hämningar? Låter kul, synd att det släpps så många andra bra spel just nu bara…

    • Japp.. Tanklös slakt bara. Kul som underhållning om man inte lägger ribban högre.

      Ja det hamnar ju lite i kläm får man säga. Ett 5-dagars pass på Onlive kostade dock bara 45kr så det gjorde att det kändes ok att koppla av med Space Marine en vända.

  2. Ett kötta-spel helt enkelt. Men alltså det ÄR ju så kul att döda Orcher. Jag skulle hellre döda 40,000 Orcher än 40,000 Zombies. :)

    • Japp ett riktigt kötta-spel och jag håller med om zombie frågan.

      Orkernas Cockney-dialekt är ju så mycket mysigare än zombiernas gurglande.

  3. Långtida läsare och förstagångskommenterare här. Hej hej.

    Jag hade enormt kul med WH40K: Space Marine, och är helt enig om att det roliga i spelet är tillfredsställelsen att totalt plöja sig igenom fiendehorder. Det känns ‘awesome’ och ‘badass’ på ett sätt som spel ganska sällan lyckas förmedla. Det har sina brister, helt klart.

    Men, jag tänkte passa på att svara på ett par av de frågeställningar du lämnar:

    1) ”de har skippat saker som coversystem” – Sure, så kan man se det. Men rent mytologiskt så har en Space Marine i Power Armor ingenting att frukta från en gretchen (de små gröna), ork eller squig (de små, exploderande jävelskapen). Sure, en Big Boy eller Warboss är en fair fight för en Space Marine. Men inte en Ork. Som forna spelare av brädspelet, som Ork var det mer regel än undantag att en squad på 5-6 Space Marines kunde decimera regimenten á 20-talet Orker på bara ett fåtal rundor.

    2) Arkitekturen som imperiets tech priests och arkitekter föredrar är åt det gotiska hållet, och då måste det ju vara episkt, högt i tak och katedralliknande. Det är bara en del av universumet. Dock var det kul att se och utforska på ”nära hand”. Och ja, det ser lite fånigt ut. ;)

    3) Ja, handlingen är rätt tunn, men det verkar medvetet, att lämna en hel del öppet inför en uppföljare. Jag hoppas det kommer en, och att det blir lite mer fiendevariation.

    Det var nog allt för mig den här gången. Tack för en trevlig blogg att besöka. :-)

    • Hej och tack för att du besöker bloggen och för kommentaren.

      Håller med dig om att dom lyckas förmedla en känsla av att man är badass utan att för den del göra spelet alltför lätt. Kan ju vara en hårfin skillnad där emellan.

      1. Jag kan hålla med om att det passar i sammanhanget att inte ha något Cover-system för Space Marines helt enkelt är för tuffa för att gömma sig, men jag tänkte att det är ju ändå ett avbrott från det som är nästan standard i 3e-personsskjutare.

      2. Jo ett medvetet stilval kan ju helt klart förklara byggnadsstilar som saknar praktisk betydelse. Jag är uppenbarligen för funktionalism-skadad :)

      3. Jag hoppas med på en 2a. Det känns som att dom visat med det här spelet att konceptet funkar och förhoppningsvis bygger dom vidare på det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>