2012 års mest efterlängtade spel.

Jag har avsiktligt hoppat över plats 2 och 3 på listan över mest efterlängtade spel nästa år för jag har svårt att rangordna dem när informationen i flesta fall är bristfällig kring dem. En sak är säker i alla fall och det är att nästa års allra mest efterlängtade spel för min del är Diablo 3.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade ju med Diablo 3 på listan förra året med eftersom jag trodde det skulle släppas i år. Det gjorde det inte och det kanske inte släpps 2012 heller. Vad vet jag… Blizzard gör ju lite vad dom vill. Något dom dock aldrig gör är dåliga spel och det är mycket det som gör min pepp inför Diablo 3. På pappret verkar det väl egentligen inte vara så annorlunda än Diablo 2 och Torchlight(eller alla andra kloner som kommit senaste åren). Men så var det ju egentligen med Diablo 2 också. Det var mycket loot men annars rätt enformigt i sin spelmekanik. Ändå var det helt magiskt och jag har spelat det många varv mer än jag kan ursäkta egentligen. Jag hoppas Blizzard åstakommer samma magi i 3:an. Då är 2012 packat och klart för min del.

Men det är ju inte bara Diablo 3 som kommer ut nästa år så här kommer ett gäng med runner-ups utan inbördes ordning.

Crusader Kings II

Det är svårt att förklara Crusader Kings-konceptet för en som inte spelat 1an men en beskrivning jag hör då och då är ”A Song of Ice and Fire fast historisk istället för fantasy” och det stämmer nog rätt bra. På ytan ser det ut som ett vanligt grand strategy spel i stil med Europa Universalis men istället för ett land så spelar man en klan, eller ätt och istället för relationerna med andra länder så handlar spelet om relationerna till andra släkter och personer. Det låter kanske ändå abstrakt men jag kommer skriva mer om det här snart iom att jag provat en tidig version av det.

Warlock: Master of the Arcane

Fantasy, hexagoner, bygga städer, utforska och kriga.  Den snabbaste beskrivningen jag kan komma på av Warlock är Civilization V fast fantasy. Med en grund hämtat från det uråldriga Master of Magic så är det här ett spel som knappt kan gå fel.

Alan Wakes American Nightmare

Jag fullkomligen älskade varenda minut av mörka skogar och enformiga strider som jag fick ta mig igenom för att följa Alan Wake i hans kamp mot mörkret och jag är grymt nöjd med vetskapen att jag ska få mer av den varan. Tyvärr är formatet mer fokuserat på strider i American Nightmare men jag tror att det finns tillräckligt med Alan Wake kvar för att bjuda på ännu en exkursion i mörker och ångest.

King Arthur II

Jag gillade King Arthur när det kom även om jag inte hunnit spela så mycket som jag borde gjort av det. Blandningen mellan Strategi och RPG fungerade riktigt väl och inför 2:an så verkar man åtgärdat många av dom svagheter som orginalspelet ändå hade. En del förhandstittar jag läst igenom pratar om att Total War-serien till slut fått en värdig konkurrent.

Kingdoms of Amalur: Reckoning

Det här ser ut att bli ett maffigt fantasyepos av den mer actionbetonade RPG-skolan. Viss oro känner jag iofs för den lite väl MMO-liknande designen men med matigt innehåll och smäktande action kan detta ändå bli en riktig höjdare.

Spännande nyheter från Finland

Häromdagen började ett rykte spridas på nätet att finska Remedy jobbar på Alan Wake 2. Tydligen var det någon grafiker som hade listat Alan Wake 2 i sitt online-CV (gissar att någon fått skäll på jobbet för det draget).

alan-wake (1)

Nu har iaf en av cheferna på Remedy gått ut till Joystiq och både bekräftat och dementerat. Han berättar att dom jobbar på ett Alan Wake "spel" men det är inte en 2a och det är inte DLC till 1an.

Så vad är det?  Vem vet…? en kortare "mellantitel" kanske..  men som ni kanske läst er till så tyckte jag Alan Wake var grymt bra och ser rejält fram emot att se vad det är som Remedy kokar ihop.

Fans of the franchise will be excited to learn that yes, more Wake is coming! But to be absolutely certain to avoid confusion, this next Wake installment will not be Alan Wake 2. But neither will it be DLC. The rest we’re saving for our official announcement when we’ll actually SHOW YOU.       -Oskari Häkkinen, head of franchise development, Remedy

Lite extra kul blir det ju iom att jag skrev att jag inte ville ha en 2a men gärna ett annat spel på temat.

Har du några teorier om vad är för spel på gång?

Kärlek vid första skuggan

I de flesta spel hittar man någonting man gillar och andra saker man inte gillar. Sen finns det tydligen även spel som är gjorda helt och hållet efter min smak och ett sånt spel har jag spelat igenom de senaste veckorna. Jag talar om Alan Wake.

Alan-Wake-cover2

Första mötet blev speciellt. 5-10 minuter in i spelet stängde jag av och spelade ett Live Arcadespel istället. Inte för att det var speciellt otäckt men det var så sjukt “rätt” i brist på annat utryck och jag insåg att jag var tvungen att sitta ensam med hörlurar för att njuta av spelet fullt ut. Efter det har jag ägnat kvällarna åt att leta runt i skogarna kring Bright Falls med Alans ficklampa som närmsta vän, och vilken resa det har varit.

En sak är kanske värd att ta upp för att förklara min förtjusning över Alan Wake. Jag är berättelse-nörd. Jag gillar helt enkelt en bra berättelse och en sak som gör en berättelse bra i kvadrat är när det är en berättelse om en berättelse vilket är precis vad Alan Wake bjuder på.

Utöver berättlsetemat så har Remedy slagit huvudet på spiken när det gäller en del andra saker med.

  • Miljöerna.
    Jag gillar naturen och det jag gillar bäst i naturen är skog och berg. Huvuddelen av spelet utspelar sig i såna omgivningar. En del har anmärkt på att det är dålig variation på miljöerna men jag är av den uppfattningen att variation inte är något självändamål. Kul om det är motiverat men gör man ett spel som utspelar sig på en begränsad yta så är det helt rimligt att miljöerna är lika. Ett spel i Skåne kommer vara platt… så är det bara.

    alan_wake_71

  • Stilen
    Mörker, mörker, mörker. Jag gillar mörker och aldrig har mörker använts så väl i ett spel som i det här. Finländarna har verkligen lyckats skapa en levande illasinnad fiende av mörkret.
  • Karaktärerna.
    Visst de är inte många men de är bra gjorda tycker jag. Många har uttryckt kritik över att dom är platta och intetsägande men det är en av sakerna som bidrar till realismen. Ofta i kulturmedier så använder man massa knep för att överexponera personligheter på den korta tid man har att få betraktaren tycka något. Alan har dock ganska korta interaktioner med de flesta personerna och det är helt rimligt att det lämnar dom outforskade.
  • Grafiken
    Riktigt snyggt spel måste jag säga. När Taken kommer fram emot en och man lyser på dem med ficklampan så ser man verkligen hur mörkret slits ifrån deras skuggkroppar och lika obehagligt som mörkret känns i spelet, lika varmt och tryggt känns ljusskenet från gatlyktorna. Har det någonsin sett lika “riktigt” ut att stirra in i en lampa när omgivningen är mörk?
  • Striderna
    Återigen något som många klagat på men jag gillar upplägget med att man måste lysa upp fienden för att rena dem först för att sen kunna skjuta dem. I min mening i striderna i Alan Wake mer intressanta än i vilket FPS som helst. Sen är mängden strider väl avvägd med. Genom hela spelet så är det enbart ett par hundra fiender.

alanwake04

Visst lämnar storyn i spelet en del att önska men den är hästlängder bättre än det mesta som hivas ut på spelmarknaden idag. Remedy har återigen visat att dom kan hantera en huvudperson med mycket mörker i sitt mentala bagage och jag gilhar att jag inte riktigt gillar Alan Wake. Han har dåligt humör och är rätt otrevlig. Inte på ett sånt där mysigt John Marston-sätt utan mer bara störigt otrevlig.

När man köper spelet så får man med en DLC också, “The Signal” som jag passade på att spela igenom direkt efteråt. I The Signal har dom tagit ut svängarna och det är tydligt att det är en drömvärld man vandrar runt i. Trappor byggs framför en och stora raviner delar staden i 2 delar. Man har även lagt till ett spelelement som är att man lyser på ord för att skapa saker. Det är väl ett sätt att poängtera att man “skriver” världen. Tyvärr har man också lagt mer krut på större strider och de känns inte lika väl avvägda som i grundspelet. The Signal fungerar riktigt bra som ett avvikande kapitel men jag är tacksam att det är just avvikande och att inte hela spelet följde samma mönster.

Nu återstår bara den andra DLC “The Writer” och sen är sagan slut och jag hoppas faktiskt innerligt att dom inte gör Alan Wake II. Remedy får gärna göra ett annat spel om en annan person i en annan miljö men med samma ångesttema som dom spelat på i Max Payne och Alan Wake-spelen. Den här historien får dock gärna vara slut här. Vore skönt om spelindustrin bara kunde släppa ett koncept medans det fortfarande har värdighet kvar.

alan-wake-8