Nostalgi #2: Colonial Conquest

Nu när jag är hemkommen från semesterresan så är det dags att fortsätta resan bakåt till de där härliga spelminnen som la grunden för ett genuint intresse nu i äldre dar.

Om Dungeon Master var det spel som fick in mig i de digitala rollspelens värld på riktigt så var Colonial Conquest det spel som fick mig att inse att jag trots min pacifistiska ådra faktiskt närde en lite skrivbordsgeneral inombords.

CC var det första spel jag spelade som hörde till genren vi idag kallar Grand Strategy. En sorts RISK-klon eller en förfader till Hearts of Iron skulle man kunna säga, Och även om det såklart var långt ifrån så avancerat som det senare så höll det ändå ett imponerande strategiskt djup för sin tid. Sin tid i det här fallet var mellan 1985 och 1990 ungefär och för egen del så spelades det på en Atari STFM. Det släpptes dock även till Apple och Commodore 64.

Lite kort beskrivet så kunde man spela någon av de stora nationerna i världen (Sovjet, USA, Tyskland, England, Frankrike osv) och poängen var såklart att erövra världen eller nå upp till en viss mängd Conquest Points först.
Spelet var turordningsbaserat och varje spelares omgång var uppdelad i olika faser som tex Spioneri, Mutning, Armeförflyttningar och Förflyttning av flottan. Var 4e omgång så fick man använda sina pengar för att köpa nya trupper.

Colonial Conquest stödde även Hot Seat multiplayer och det var något som jag och mina vänner ägnade många långa dagar åt under de åren vi hade Atarin hemma. Hot Seaten ställde ju till det lite iom att enbart den vars tur det var kunde vara i datarummet. Så här i efterhand kan man undra vad mina föräldrar tyckte om allt spring i dörren och hallen.

De punkterna låter såklart väldigt grundläggande men skrapar man på ytan så hittar man flera intressanta aspekter i spelet.

  • Även om ett försök att muta ett mindre land till underkastelse misslyckades så var pengarna inte bortkastade. Det landet använde då pengarna till att förstärka sitt försvar vilket kunde användas till att bromsa de andra ”huvudnationernas” möjligheter till framfart där man inte själv kunde vara och försvara militärt.
  • De olika nationernas trupper respektive flotta var olika starka och kostade olika att köpa. Sovjets trupper var tex billigast men det gick också åt  fler av dem än tex tyska trupper för att nå samma resultat. Samma sak gällde flottan. England kunde stoltsera med en billig och effektiv flotta men var såklart begränsade truppmässigt genom att vara en Ö.
  • Vissa landområden gav vissa bonusar. Tex att försvara länder med mycket berg med landtrupper gav extra försvar. Man kunde såklart även fortifiera sina länder.
  • Man kunde ge ekonomiskt bistånd till någon av de andra större nationerna om de tex låg i krig med ett land som man misstänkte att man själv skulle hamna i batalj med senare. Även mycket användbart om man var flera i multiplayer och hade lite hemliga allianser

Jag skrev ju att Dungeon Master höll bra än idag men jag kan nog inte säga det samma om Colonial Conquest tyvärr. Inför den här texten så provade jag lite och även om det fortfarande gör sin grej bra och bättre än man kunde tänka sig med tanke på när det släpptes så finns det idag så mycket bättre alternativ. Även då om man vill ha ett enklare riskliknande spel och inte Hearts of Irons avgrundsdjupa strategiorgie.

Vill man ändå prova Colonial Conquest kan man med fördel ladda hem STEEM som är en Atari ST emulator och själva spelet finns på disk A_206 på den här sidan.

Nostalgi #1 Dungeon Master

Tänkte dra igång en serie inlägg här som kommer handla om de där spelen och spelminnena som man bär med sig i hjärtat sedan yngre dagar. De där spelupplevelserna som man saknar med ett sådant nostalgiskt skimmer att dagens spel, trots att de egentligen är bättre, bara lämnar en med en känsla av ofullständighet.

Först ut blir det spel som jag kom på mig själv med att helst vilja skriva om.. och spela om… nämligen kultklassikern Dungeon Master. Denna Ikon bland RPGer. Ett spel som både bröt tekniska landvinningar och öppnade upp för hela dungeon-crawler genren ordentligt.

Dungeon_Master_Box_Art

Historiskt finns det nog mycket att säga om det spel som blev det bäst säljande till Atari någonsin men jag tänker hålla mig mer personlig istället och poängtera att det här är det spel som jag anser vara mest betydelsefullt för mitt spelintresse överhuvudtaget.

Det var någonstans i senare mellanstadiet som Dungeon Master gjorde besök i min värld och jag spelade igenom det så många gånger att jag kunde hälften av spelets labyrintliknande nivåer helt utantill. På den tiden hade jag inget annat spel som var så snyggt och bjöd på sån inlevelse med hjälp av ljud, ljus, realtidsstrider och den låtsas 3D som sedan återkom i mängder av kloner, tex Eye of the Beholder och Bloodwych. Med lite skam ska jag erkänna att jag en gång kom på mig själv med att luta mig i stolen för att försöka se runt ett hörn i spelet.  Gott betyg till spelet. Sämre betyg till mig.

I Dungeon Master spelade man en “ande” som i början av spelet valde ut 4 hjältar som man skulle använda för att kämpa sig igenom ett grottsystem och bekämpa spelets onding. För magianvändande karaktärer så bjöd spelet på ett magisystem som jag fortfarande håller som ett av de mer intressanta.

Istället för en knapp per spell som vi är vana vid idag så hade man ett runsystem där det gällde att kombinera runor på olika sätt för att skapa olika magier. Första runan man valde indikerade vilken styrka man ville ha på spellen och därefter la man till de olika kombinationerna. Några “recept” hittade man under spelets gång men mycket fick man helt enkelt experimentera sig fram till.

dungeon-master-atari-st

Om ni av någon anledning missat denna underbara grundpelare inom Rpg så råder jag er omedelbart ladda hem antingen Dosbox-versionen eller tex CSBwin som är en remake för nyare plattformar. Jag har alltid, japp alltid, Dungeon Master installerat på min laptop och faktum är att det funkar än. Grafiskt är det ju rätt gammalt i dagsläget men när det gäller gameplay så håller det fortfarande gott och väl.

64063-dungeon-master-atari-st-screenshot-combat-s