…Beep… …Beep… …Beep…

Ja ni kanske trodde att den här bloggen hade gått och dött helt men riktigt så väl är det inte. Ska sanningen fram så blev jag lite skrivtrött efter hela Game of the Year-grejen i december då jag skrev mer än jag spelade och så vill jag ju inte ha det.

Därför har jag gottat ner mig ordentligt i Skyrim och blivit ännu mer säker på att jag i alla fall gjorde rätt val till Årets Spel 2011. Jag älskar Skyrim.. warts and all! Tanken var iofs att jag skulle vara ”klar” med det nu när Reckoning kommer men så blir det inte. Det finns bara föööör mycket att göra.

En sak jag ska satsa på inför året är att skriva kortare inlägg och skriva fler istället så jag får fram lite om alla spännande ”småspel” jag spelar. I år kommer nog nämligen inte vara AAA-spelens år för mig direkt.

I morgon kommer första riktiga inlägget här för året och det blir en förhandstitt på en kandidat till Årets Spel 2012.

Välkomna tillbaka!

//Holmberg

Årets Spel #4

Jag har haft lite problem att bestämma mig för plats 4 på den här listan. Några av topp-placeringarna är jag helt säker på men just plats 4 finns det ju flera bra spel som egentligen kvalar in på. Ett tag lutade jag åt att sätta Deus Ex: Human Revolution här. Det var ju ett riktigt bra spel men i slutändan fanns det vissa aspekter med det som petade bort det. Först och främst handlar det om att det egentligen inte berörde mig. Spelet tog upp viktiga frågor i handlingen men blev aldrig personligt. Gameplayet (minus bossar) var gediget men nu har jag gjort det liksom. Det var 25 roliga timmar men jag längtar inte tillbaka.

Längtar tillbaka gör jag dock till det spel jag till slut spikade på plats 4. Panzer Corps! Jag vet..jag är som en skiva som hakat upp sig och jag har redan gett det här spelet massa cred på andra ställen i bloggen. Det undanröjer dock inte det faktum att Panzer General (som PC bygger på) har varit ett spel som jag ständigt återkommit till och spelat titt som tätt sedan jag först spelade det runt -97. Med andra ord har det hållit i snart 14 år. Eftersom Panzer Corps dessutom är bättre på precis alla punkter tyder det mesta på att det här är ett spel som jag kommer längta till och spela en mycket mycket lång tid framöver.

Snöigt.. men jag blir ändå varm inombords.

Snöigt.. men jag blir ändå varm inombords.

För den som är obekant med alla ovan namnen kan jag bara kort beskriva att spelet låter dig axla rollen som tysklands härförare under 2a världskriget och i en lång serie turordningsbaserade stridsscenarion ska man man föra sin armé till seger mot de allierade. Det strategiska djupet är stort ( man får tänka på väder, supply, moral, olika enheters duglighet beroende på miljön och mängder av andra detaljer) men spelet presenterar all information, där och när man behöver den, på ett föredömligt sätt och man kan hoppa rakt in och spela tex multiplayer utan förkunskaper.

Precis som Frozen Synapse så är det här ett spel som gör strategi på ett väldigt lättillgängligt sätt utan att kompromissa med djupet. Det går snabbt att komma in i men ju mer man vill gräva i det desto mer bjuder det på. Kan man dessutom dela ut en guldstjärna för att man lyckats göra allting rätt i produktionen så är Panzer Corps värt en sådan.

Årets Spel #5

Då har det blivit dags att den här veckan lista de spel vi tyckt varit allra bäst under året och naturligtvis börjar vi på plats nr 5. När jag har valt ut mina kandidater till den här listan har jag gått efter en blandning av hur lång tid jag spenderat med spelet och hur roligt det varit och hur stor chans jag tror att det är att jag kommer fortsätta ha roligt med spelet.

Min 5e plats vill jag faktiskt ge till ett indie-spel som finansierade sin utveckling genom att köra Minecraft-modellen med en betal-Beta. Jag hoppade på betan efter att ha hört min favoritpodcast prata sig varma om spelet flera avsnitt och jag blev inte besviken. Spelet jag pratar om är Frozen Synapse. Ni som följt den här bloggen ett tag kanske minns att jag skrev om det i ett tidigare inlägg.

Modernt schackbräde

Modernt schackbräde

Frozen Synapse blandar taktik och strategi och serverar det i ett väldigt visuellt stiliserat paket. Temat är Tron-liknande rena blåa färger och linjer. Spelsystemet enkelt men välslipat. Spelet går till så att man planerar vad ens enheter ska göra under 5 sekunder och motståndaren gör detsamma. När båda är klara så spelas allting upp samtidigt och enligt enkla ”sten-sax-påse”-liknande regler så räknar spelet ut vad som händer om man skulle råka få varanda på kornet. När det är gjort så planerar man sina nästa 5 sekunder osv tills den ena förlorat alla sina enheter. Lite av en modern form av schack.

Spelet har en singleplayerkampanj som är längre än någon orkar ta sig igenom tror jag men det gör inget för det är i Multiplayer som Frozen Synapse visar sin bästa sida. Som alltid är det roligast att spela mot vänner men har man inga som spelar så är det ändå lätt att hitta andra att köra mot i spelets inbyggda challange-menyer.

Jag placerar Frozen Synapse på min topp 5 lista för att det lyckas med konststycket att bjuda på avancerad taktik med lätta och enkla regler. Vem som helst kan spela det och förstå hur det fungerar utan att behöva blanda in siffror och tabeller som ofta tynger strategititlar. Grafiken är ren och snygg och gör vad den ska och omspelningsvärdet är enormt. Ett väldigt bra spel helt enkelt.

Årets Nykomling

Det är inte det lättaste att utse årets nykomling ett sånt här år som ju kantats av otaliga uppföljare så långt jag kan se i spelhyllorna men några nytillkomna finns det ju ändå. Bland storspelen syns bla L.A. Noire, Bulletstorm, Rage och Dead Island men jag intresserar mig för ett spel som inte haft samma marknadsföringsbudget men som ändå lyckades skapa sig ett internationellt genomslag. Spelet jag tänker på är Magicka som utvecklades av svenska Arrowhead Studios.

Magicka bjöd på störtskön humor och ett helt hysteriskt gameplay som gjorde sig som allra bäst tillsammans med ett knippe vänner online. Man dödade varandra, skrek åt varandra och skrattade med varandra.

Jag gillar dessutom att Arrowhead valde att göra några otippade designval som ändå visade sig tilltala publiken. Man skippade det här med Loot, Man skippade det här med levels och skills. Man skippade till och med det här med Mana trots att allt handlade om magi. Man kunde spamma så mycket spells man hann med och eftersom friendly fire alltid var på innebar det oundvikligen att man dödade varandra lika ofta som man dödade fienderna. Ett annorlunda recept som ändå smakade utsökt.

En andraplats i den här kategorin vill jag ändå ge till L.A. Noire som vi kanske inte kommer få se mer utav men att sälja i den utsträckning som LA Noire gjort under ett nytt okänt namn och med en spelidé som var riktigt vågad är värt en eloge.

Årets Bästa Remake

Nu har det ju inte varit riktigt lika späckat med remakes i år som det var förra året och eftersom vi fortfarande inte fått något Grim Fandango HD så blev det extrem lätt att välja Årets Bästa Remake. Speciellt med tanke på att det Panzer Corps lika gärna kunde kallats för Tidernas Bästa Remake.

Nu kan man väl kanske diskutera hur renodlad remake det är när det inte är samma namn och scenarion, tillika kampanjordning, ser lite annorlunda ut mot hur det gjorde i Panzer General. Men jag gissar att man haft någon form av överrenskommelse med rättighetsinnehavarna till Panzer General för spelet i övrig är ett rent plagiat. På ett bra sätt såklart. Till och med vissa statustexter och ljud är så gott som identiska om inte helt och hållet.

Ni som läste mitt inlägg om Panzer General kanske förstår den glädje jag känner när någon tar ett av mina gamla favoritspel och gör en nyversion som är en gedigen och välpolerad hyllning till allt det jag älskade i orginalet (dvs tvärtom mot hur dom gör med X-Com och Syndicate nu). När man sedan tagit bort allt som var dåligt med orginalet och gjort ett UI som skiner av användarvänlighet, ja då är det full pott. Jag kan verkligen inte se hur man skulle kunnat föra Panzer General till 2010-talet på ett bättre sätt än såhär. Att man desutom har ett välfungerande Play-by-email system uppe för multiplayer är bara grädde på mosen, eller vad man nu säger.

Explosiv Action

Explosiv Action

Så ni som tror att turnordningsbaserade strategispel bara finns på Facebook numera, släpp handkontrollen och njut av en riktig PC-klassiker i ny fräsch förpackning.

Årets Bästa Ljud & Musik

Igår blev det inget inlägg för mig. Jag försökte länge komma på en titel jag spelat som var värd att få pris för bästa story men inget kändes tillräckligt stark. Dagens utmärkelser är desto lättare att spika och utan vidare krusiduller så kommer här:

Årets Bästa Ljud

Det är bara ett spel jag spelat i år där ljudbilden har levt sitt eget liv och nästan gett känslan av musik i öronen. Jag pratar självklart om Battlefield 3. Med tanke på hur grymt välgjort ljudet var i Bad Company 2 så var det ingen större överraskning att Battlefield 3 skulle hålla uppe den goda traditionen. Ljudet känns helt naturligt och ”verkligt” och det är egentligen först när man jämför med liknande spel som man inser vilken bedrift DICE lyckats med när det gäller ljudbilden. Förutom att det vapenljuden har rejält med tryck så är det mixningen i BF3 som hjälper till att skapa en extra dimension i närvaron. Att de lyckats skapa ett system för dels hur ljuden påverkas av den miljö man befinner sig i och hur de påverkar varandra är nog stora delar av nyckeln till varför jag inte kan komma på någon annan titel i år som ens närmar sig det här.

Årets Bästa Musik

Lika mycket som ljudmattan i Battlefield 3 utmärkte sig i år så utmärkte sig ett spel med en musik som hänförde en och levde ett liv tillsammans med ens väg genom varje nivå. Det är också den enda musik från årens spel som jag dragit igång på stereon hemma när jag inte spelat. Spelet med den magiska musiken är såklart Bastion. Till skillnad från ljudmattan i Battlefield så skapades det här konstverket av en enda person, Darren Korb. Darren bör inte ha så svårt att få fler jobb inom spelbranschen. Inte nog med att det är riktigt skön musik som håller att lyssnas på utanför spelets värld, men i spelet så känns det verkligen som musiken sitter ihop med hur man tar sig fram över banorna. Det måste förrsigått en hel del kommunikation mellan utvecklarna och kompositör under arbetet och resultatet blev musik som verkligen förhöjer spelkänslan.

Runner-up: Skyrim

Jag gillar den smäktande filmmusiken som följer en i vandringarna i Skyrim. Det är mäktigt och mysigt om vartannat beroende på var man är och vad man gör. Hittills har jag inte lyssnat på soundtracket utan att spela samtidigt, men det vet jag att kommer att göra.

Årets bästa grafik.

Jag försökte länge och väl hitta ett lite roligare och kanske mer oväntat spel att utnämna till den här titeln men efter att flera valde det till årets besvikelse igår och bland annat hänvisade till grafiken så känns det lite roligare att utse Battlefield 3 till Årets bästa grafik!

Nu kanske ni skruvar lite på er där i era skrivbordsstolar men i så fall är det för att ni har spelat det på konsoller eller gamla datorer. Jag vet.. för jag spelar själv på en gammal dator som tvingas använda sig av en blandning av Low/Medium i grafikinställningarna för att inte ska bli ospelbart. Vad jag förstått på jämförelser kan de inställningar jag spelar med jämföras med hur det ser ut på konsollerna och då kan jag väl erkänna att jag iofs tycker det ser helt ok ut men inte att det skulle vara årets snyggaste.

Men(!) jag har också haft nöjet att se Battlefield 3 spelas på en monstermaskin till PC där det flöt bra på Ultra High inställningar och då finns det inget annat att säga än att det var sjukt snyggt. Därmed menar jag att det är gammal hårdvara som håller ner hur vi upplever spelet och inte spelet i sig. Har man rätt utrustning så blir det större njutning helt enkelt. Lugn.. jag pratar fortfarande om Battlefield 3 och inget annat. Ska jag klaga på något så är det att det verkar gått inflation i lensflares hos Dice. Det kan såklart se flashigt ut en stund men blir snabbt lite tröttsamt.

Men lika tekniskt briljant som jag tycker att den visuella festen är i det svenskproducerade slagfältet, lika oinspirerad är dess design. Kanske inte konstigt när man vill se realistiska ut men likvärt något som gör att jag vill ge en plats i det här inlägget till en:

Runner-up: Alice Madness Returns

När det gäller Madness Returns så är det såklart precis det omvända som gäller. Tekniskt sett så är grafiken inte alls speciellt bra (Förutom årets snyggaste hår) men i gengäld har man designat en eller till och med flera världar som är som godis för den lagom skruvade att titta på. Tyvärr var spelet roligare att se än att spela och även om jag gjorde rätt som inte spelade längre så grämer det mig att jag inte fick se resten.

Styrkan sitter i håret

Styrkan sitter i håret