Nostalgi #2: Colonial Conquest

Nu när jag är hemkommen från semesterresan så är det dags att fortsätta resan bakåt till de där härliga spelminnen som la grunden för ett genuint intresse nu i äldre dar.

Om Dungeon Master var det spel som fick in mig i de digitala rollspelens värld på riktigt så var Colonial Conquest det spel som fick mig att inse att jag trots min pacifistiska ådra faktiskt närde en lite skrivbordsgeneral inombords.

CC var det första spel jag spelade som hörde till genren vi idag kallar Grand Strategy. En sorts RISK-klon eller en förfader till Hearts of Iron skulle man kunna säga, Och även om det såklart var långt ifrån så avancerat som det senare så höll det ändå ett imponerande strategiskt djup för sin tid. Sin tid i det här fallet var mellan 1985 och 1990 ungefär och för egen del så spelades det på en Atari STFM. Det släpptes dock även till Apple och Commodore 64.

Lite kort beskrivet så kunde man spela någon av de stora nationerna i världen (Sovjet, USA, Tyskland, England, Frankrike osv) och poängen var såklart att erövra världen eller nå upp till en viss mängd Conquest Points först.
Spelet var turordningsbaserat och varje spelares omgång var uppdelad i olika faser som tex Spioneri, Mutning, Armeförflyttningar och Förflyttning av flottan. Var 4e omgång så fick man använda sina pengar för att köpa nya trupper.

Colonial Conquest stödde även Hot Seat multiplayer och det var något som jag och mina vänner ägnade många långa dagar åt under de åren vi hade Atarin hemma. Hot Seaten ställde ju till det lite iom att enbart den vars tur det var kunde vara i datarummet. Så här i efterhand kan man undra vad mina föräldrar tyckte om allt spring i dörren och hallen.

De punkterna låter såklart väldigt grundläggande men skrapar man på ytan så hittar man flera intressanta aspekter i spelet.

  • Även om ett försök att muta ett mindre land till underkastelse misslyckades så var pengarna inte bortkastade. Det landet använde då pengarna till att förstärka sitt försvar vilket kunde användas till att bromsa de andra ”huvudnationernas” möjligheter till framfart där man inte själv kunde vara och försvara militärt.
  • De olika nationernas trupper respektive flotta var olika starka och kostade olika att köpa. Sovjets trupper var tex billigast men det gick också åt  fler av dem än tex tyska trupper för att nå samma resultat. Samma sak gällde flottan. England kunde stoltsera med en billig och effektiv flotta men var såklart begränsade truppmässigt genom att vara en Ö.
  • Vissa landområden gav vissa bonusar. Tex att försvara länder med mycket berg med landtrupper gav extra försvar. Man kunde såklart även fortifiera sina länder.
  • Man kunde ge ekonomiskt bistånd till någon av de andra större nationerna om de tex låg i krig med ett land som man misstänkte att man själv skulle hamna i batalj med senare. Även mycket användbart om man var flera i multiplayer och hade lite hemliga allianser

Jag skrev ju att Dungeon Master höll bra än idag men jag kan nog inte säga det samma om Colonial Conquest tyvärr. Inför den här texten så provade jag lite och även om det fortfarande gör sin grej bra och bättre än man kunde tänka sig med tanke på när det släpptes så finns det idag så mycket bättre alternativ. Även då om man vill ha ett enklare riskliknande spel och inte Hearts of Irons avgrundsdjupa strategiorgie.

Vill man ändå prova Colonial Conquest kan man med fördel ladda hem STEEM som är en Atari ST emulator och själva spelet finns på disk A_206 på den här sidan.