Hur man tar död på en pepp.

feature-Dungeon-Defenders

Ni som har läst på den här bloggen ett tag kanske minns ett av mina inlägg där jag talar om de spel jag såg mest fram emot under 2011. Ett av spelen jag nämnde där var Dungeon Defenders som jag redan då beklagade mig över att det var försenat.

När jag först hörde talas om Dungeon Defenders så var det sensommaren 2010 och den färgglada blandningen av Action-Rpg och Tower Defense var satt av släppas den 17e November samma år. Med en prislapp på under 100-lappen så fanns inget att tveka på. Speciellt inte sedan jag fick tag på ett teknik-demo av spelet som var skoj bara det. Gamersgate erbjöd förbeställningar och jag slog till.

I samma veva så spreds informationen om spelet via lite olika bloggar och andra spelsiter och det var utan tvekan en viss  förväntan i luften.

Men så hände något.. 17e November blev 29 November blev andra halvan av December. Ingen större fara.. försenade spel är ju inte direkt något nytt. Men när December blev första kvartalet 2011 som sen blev andra kvartalet så började en viss irritation uppstå. När det väl ändrades till 3e kvartalet 2011 så insåg jag att jag inte längre var speciellt sugen på spelet. Så i förra veckan så kom till slut ett riktigt officiellt releasedatum: 19e oktober 2011.

17

För mig blir det dock inget spelat då. Den 26e augusti var det 1 år sedan jag förbeställde. För långt tyckte jag och Gamersgate höll med och gav mig pengarna tillbaka. Dom får användas till ett spel som är mer intresserat av sina kunder.

För vad var då boven i dramat? Buggar? Problem med licenser eller rättsliga problem?  Nej..  det var såklart bara ett fall av dålig attityd. Utvecklarna ville vänta med release tills det kom ut på Xboxen i och med att man räknade med att folk skulle piratkopiera det för mycket på PC om det kom ut där först. Vilket skulle leda till att alla skulle spelat sig trötta på det redan när det släpptes på konsoll.

(Jag har ingen länk här till forumposterna där utvecklarna pratar om anledningar till försening eftersom google just nu markerar spelets hemsida som infekterad av skadlig kod.)

Det tråkigaste med sånt här är att det förstör för andra utvecklare. Modellen med betal-Beta av spel för att finansiera utveckling börjar ju bli populärt men det kräver att utvecklare är aktiva för att leverera.

Knep & Knåp i Puzzle Agent

Jag börjar det här inlägget med att påpeka att jag kommer använda den svenska termen pussel som översättning av engelskans puzzle, även om jag vet att vi egentligen har olika ord beroende på vilken typ av ”pussel” det handlar om.

Jag har en liten noja som gör att jag hela tiden försöker övertala mig själv om att jag gillar äventyrsspel som tex Broken Sword, Discworld med mera. Ändå kommer jag aldrig mer än till hälften innan jag tröttnar på att ”hitta den saken, prata med den personen, fråga vad den vet om den saken, testa om den saken fungerar tillsamman med den saken eller om man ska ge den till den personen”-mekaniken. Däremot har jag i min strävan att uppskatta spelen insett att de moment jag faktiskt har roligt med, är när man får mer renodlade pussel att lösa.

I pusslen brukar man få mycket tydligare premisser. De här sakerna har du. Det här ska göras. De här kraven måste uppfyllas på vägen. Då kan man sätta sig och spåna på en lösning utan att behöva förlita sig på trial&error metoden för att komma förbi mer eller mindre arbiträra problemlösningar (Discworld, jag tittar på dig).

Så med den insikten i bagaget så köpte jag för några månader sedan Nelson Tethers: Puzzle Agent som utlovade större fokus på själva pusslen och mindre av det andra ältandet. Höll det vad det lovade då? Japp. Man går såklart fortfarande omkring och pratar med folk men samtalsalternativen är få och det mesta är relevant för handlingen. Där utöver så löser man pussel. Ganska många av dem desstuom. Jag tror spelet innehåller runt 40st men man måste inte klara alla för att klara spelet.

I spelet ikläder man sig rollen som Nelson Tethers, ende agenten i FBIs Puzzle Investigation Unit och man beger sig till den lilla orten Scoggins för att utreda varför den lokala suddgummi-fabriken slutat leverera suddgummin till Vita Huset. Väl där så får man tackla misstänksamma ortsbor och kanske ett och annat övernaturligt inslag. Storyn är väl inget direkt att hänga i granen men den är i alla fall kryddad med sedvanlig Telltale-humor.

Pusslen håller dock lite ojämn nivå med vissa som är i princip omöjliga att misslyckas med medans man knappt förstår vad det är tänkt att man ska göra på andra förrän man förbrukat de 3 ledtrådar man kan använda på varje pussel. Det kan också vara så att jag är väldigt ojämn, det ska jag kanske låta vara osagt :)

Grafiken är väldigt enkel i sin stil och ska tydligen vara enligt någon bokserie som jag nu glömt bort vad den heter. Den fyller dock sin funktion väl och efter en tid så har man vant sig vid det lite annorlunda utseendet. Röstskådespeleriet ska dock inte anmärkas på.

Saknar man knep & knåpsidorna i gamla tidningar och vill ha en stunds avslappnad hjärngympa i charmig spelförpackning så kan jag absolut rekommendera Puzzle Agent. Spelet finns till både Mac o PC och fungerar fint att spelas i fönster eller på en enklare dator. Prislappen är under 50-lappen hos din lokala spelleverantör.


Which Witcher?

Igår började det poppa upp lite Pre-Order deals för The Witcher 2: Assasins of Kings som jag började kolla runt och jämföra eftersom jag betraktar spelet som ett givet köp trots att jag inte ens spelat igenom hela The Witcher 1. Den tid jag spenderade med 1an var dock angenäm och även om jag inte direkt suttit och hypeat inför 2an så känner jag mig trygg i att det kommer vara ett bra spel.

Vresig Polack

Vresig Polack

Men då kommer ju genast nästa problem. Varifrån ska man köpa det? Alla ställen har sina för och nackdelar.

Steam: 44 Euro.   Här får man ju hela steampaketet säger ryktet iaf. Achievements, steam Cloud och sånt. Men man får ju även nackdelen med att man måste vara inloggad på sitt steamkonto för att spela.

Gamersgate: 44 Euro.  Mitt weapon-of-choice i de flesta fall. Här får man digital-versionen utan extra tjänster men slipper i gengäld spela genom klient.

GoodOldGames: 44 Euro.  Har gjort en engångsavvikelse från termen ”old” och bjuder på ett riktigt fläskigt erbjudande.  Utöver helt DRM-fritt spel får man välja ett extraspel från deras site. Dessutom får vi europeer kompensation för att vi alltid debiteras för högt i valutaomräkningen och kan kamma hem 16$ i tillgodo hos GoG.com. en klart bra deal.

Direct2Drive: 38 euro. Här har man redan dragit av lite för valutaomräkningen så dom bjussar på lägsta priset.

Direct2drive har jag inte handlat av tidigare och jag är inte så sugen på att sprida ut spelen mer än Steam och Gamersgate och Gog som jag har oss redan så dom räknar jag nog bort trots pris. Steam går med bort nu när man har chansen att stödja DRM-fria spel.

Kvar står Gamersgate och Gog.com och Gog verkar ju helt klart bjussa på bästa dealen så det lutar åt det hållet.

Känns riktigt positivt med att det finns dom som vågar släppa sin hypeade AA-titel helt DRM-fritt. Piraterna kommer ju ändå kopiera oavsett kopieringsskydd så det är skönt för oss som vill betala att slippa bli bestraffade för det.

Nu blev jag dessutom sugen på att dra igång Witcher 1 igen och avsluta det. Fast nu krävs nästan att jag börjar om från början iom att det var nästan 2 år sen jag spelade det.

Spelköps-Frenzy

Eftersom jag bara hunnit ca 10 timmar (aka kanske 10%) in i Fallout New Vegas så känns det inte som jag kan dra till med någon recension av det än.

Därför tänkte jag ta upp något helt annat och som titeln på inlägget antyder  handlar det om att det numera är alldeles för lätt och ibland även alldeles för billigt att köpa spel. Speciellt om man kan tänka sig köpa äldre spel via nedladdningssiter som Steam, Impulse eller Gamersgate.

Tyvärr får man ju inte mer tid att spela spelen ifråga och ibland står inte inköp kontra spelande helt i proportion till varandra. På jobbet har vi ältat det här länge då vi är flera som har en tendens att shoppa på oss massa ruggigt billiga spel från diverse reor som vi sen inte hinner spela.

Därför har vi nu lagt upp en challenge för varandra. Att spela igenom 2 spel ur högen innan man köper ett nytt osv. För ändamålet har vi skapat listor på spelen vi har och ser man på min lista så ser man runt 120 spel… varav jag spelat igenom ca 15 helt. Japp.. jag är en sån som spelar en bit och sen blir sugen på nästa spel. På listan är det nog ca 60 spel jag aldrig ens installerat…  Någon som känner igen sig?

Om jag kommer kunna hålla att spela igenom 2 innan jag köper nytt vet jag inte… Fallout New Vegas kommer ju hålla en bra stund och snart är det ju jul-reor :)