Årets Överraskning och Besvikelse

Det känns spännande att få börja årets spel-bloggandet med de dubbla kategorierna kring årets spel och årets besvikelse. Det är ju två kategorier där det kan skilja sig rejält mellan åsikterna folk har så det ska bli kul att läsa vad andra sätter upp för spel idag. Men utan vidare dösnack så går vi in på vad jag har blivit mest överraskad respektive besviken på i år.

Årets Besvikelse: L.A. Noire

Jag vill egentligen inte skriva L.A. Noire som årets besvikelse eftersom jag någonstans ändå vill att det ska ha varit så grymt bra som jag hoppades på när jag började läsa information om det. Ett öppet spel med tungt fokus på story och detektivarbete. Allt jobb de gjorde med Motion Capture av skådespelarnas minspel borgade för att vi äntligen skulle få levande dialoger och det skulle bli spelversionen av alla coola deckarserier vi ser på TV.

Men verkligheten blev en annan även om jag de första timmarna i spelet försökte fokusera på de aspekter jag gillade. För det finns bra saker i L.A. Noire. Tyvärr finns det även en hel massa dåligt och såhär efteråt känns det uppenbart att utvecklarna fokuserat på helt fel saker. Dialogerna såg iofs bra ut men de var rätt kasst skrivna och kändes aldrig naturliga och flytande. Meningarna kändes ofta ihopsatta mening för mening utan inlevelse och förhören förvandlades från samtal till ren spelmekanik där en mening kunde följas av en replik som knappt hade något med första meningen att göra. I klassiskt Rockstar manér så kändes huvudpersonen Cole klumpig att styra och och den enorma tid man lagt på att rekonstruera ett tidsenligt L.A. borde lagts på att fylla det med liv istället. Nu blev det en kuliss som man alltsom oftast hoppade över att uppleva. Vad är poängen med en öppen värld om det inte finns något i den att upptäcka? Synd säger jag. Mer om mina uppleverser i L.A. Noire finns här och här.

Framtiden ser mörk ut för Cole Phelps

Framtiden ser mörk ut för Cole Phelps

 

Årets överraskning: Dead Island

Ja ni läste rätt. Det där buggiga halvfärdiga och skandalomsusade spelet med dessa evigt uttjatade zombier är den största överraskningen för mig i år. Efter den omtalade teasertrailern skrev jag av Dead Island direkt och allt jag läste om det förstärkte bara känslan av att det var en tom men skramlande tunna. Konceptet med zombieslakt är ju inte direkt nytt och det kändes mest som om utvecklarna själva försökte skapa en hype kring det. Hursomhelst satt jag ändå där med ett ex av spelet en dag och ve o fasa. Det innehöll ju mer än bara Zombieslakt. Där fanns ju RPG-momenten som saknades i tex Left4dead-spelen och i god survivoranda så fick man dessutom samla på sig massa skräp och bygga nya fräsiga vapen. Lite i stil med Dead Rising fast utan de motbjudande jobbiga upplägget. Här var närvaron betydligt starkare och en del har till och med jämfört det med Fallout-spelen (fast riktigt så långt vill inte jag gå).

Men även om spelet ”smalnar” av lite längre in så är det äkta utforskarglädje att gå runt och leta användbara vapen och göra lite olika questar i den ändå rätt öppna och vackra semesterorten. Bara krocken som blir av att knalla omkring på värsta paradisplatsen och sen slåss för livet med slemmiga odöda är effektfull. Spelet stödjer multiplayer co-op men jag spelar själv. Då blir det mer survivor och mindre actionröj.

Visst stämmer all kritiken ang buggar och problem och halvfärdiga dialoger osv men jag har länge hoppats på ett zombiespel med den rätta känslan och Dead Island är det närmsta som jag hittat hittills.
Från att ha varit helt ointressant i min bok så gick Dead Island över till att vara ett spel jag ser fram emot nästa gång jag kan sätta mig med. Ett tips är dessutom att även den som spelar på PC använder handkontroll då man kan använda den analoga stridsstyrningen vilket höjer spelvärdet rejält.

 

Åk på Zombiesafari med Apollo solresor!

Åk på Zombiesafari med Apollo solresor!

Nu när ni läst och förfasats över mina val i dessa kategorier så får ni gå in och läsa någon av följande bloggar istället. Några av dem kommer säkert vara inne på samma spår som dig istället.


 

Hur Emmy Z finansierade min spelsommar.

Den här sommaren har jag gjort något som är lite ovanligt för min del. Jag har faktiskt spelat en knippe nysläppta AAA titlar  och det har jag rätt och slätt Emmy att tacka för. Så om du läser det här,  Tack Emmy.

I påskas höll hon nämligen en tävling i sin blogg där man skulle blanda det klassiska påskpysslet med ett alien-tema. Eftersom min fru är pysselnörd så krävdes inte så mycket övertalning innan hon skickade in ett bidrag och lyckades vinna 2:a pris som var ett ex av Crysis 2 till Xbox 360.

Jag spelade igenom det halvsnabbt och när jag tänkte byta in det på Game så hade de ett erbjudande som innebar att man fick köpa L.A. Noire för enbart 149kr om man bytte in just Crysis 2. Sagt och gjort.

L.A. Noire gick inte lika snabbt att ta sig igenom av flera anledningar så när det väl var igenomspelat och skulle bytas in så var det Deus Ex Human Revolution som stod där i hyllan och lockade. Bara 300kr i mellan.

Trots sin längd så gick det snabbt och lätt att ta sig igenom Deus Ex HR så jag kunde lämna tillbaka det till Game redan den 9e sept och kunde därmed inkassera ett trade-in kort med 500kr laddat.

Så.. Crysis 2 = Gratis, L.A. Noire = 149kr och Deus Ex HR = 300kr. Totalt 450kr betalat för 3 storspel. Iom att jag sitter med 500kr i trade-in värde så kan man ju konstatera att jag tjänat pengar på att spela i sommar. Inte helt fel :)

Så här gick det till.

Så här gick det till.

Vill du också få din spelsommar finansierad så kan det ju vara lönt att hålla koll på Emmys Spelblogg ifall det kommer fler tävlingar.. eller bara för att den är bra.

 

Disclaimer 1: Ja, jag vet att min fru ska ha lite cred med för att hon gjorde jobbet, och det har hon fått :)

Disclaimer 2: Emmy har inte finansierat riktigt hela spelsommaren. Need for speed Hot Pursuit, Metro 2033, Dungeons, Hamiltons Great Adventure, Pirates of the Black Cove, Kings Bounty Armored Princess, Anno 1404 Gold, Chtulhu saves the World,  Space Pirates & Zombies, Civilization V, Stronghold Collection, Batman Arkham Asylum, Pride of Nations, Panzer Corps, Duke Nukem Forever, Fallout 3, Hinterland, Mass Effect 2 och Sanctum har jag allt fått betala själv :(

Efter sista fallet faller domen.

Så nu har jag till slut löst det sista fallet i L.A. Noire och tänkte uppdatera min tidigare åsikt om spelet.

Runt 20 timmar har det tagit mig att ta mig igenom huvudstoryn. Det går säkert att göra snabbare men jag erkänner, jag är långsam. På resans väg har dock mina känslor för spelet pendlat åt lite olika håll och egentligen landar jag på att allt jag skrev i mitt förra inlägg fortfarande stämmer.

L.A. Noire sveper in en i början av äventyret med sitt filmiska yttre men tyvärr så släpar det sedan ner dig i ett träsk av harvande efter lösryckta noteringar på cigarettpaket och gissningslekar mot halvt oviktiga personer som alla tycks ha något att dölja. Som tur är lyfter spelet igen mot slutet och räddar sig från att lämna mig med den där bittra känslan jag upplevde en 12-13 timmar in i historien.

Min slutdom blir att spelet gärna hade fått varit betydligt kortare. Istället för 21 fall så hade de kunnat klippa ner det till max 15 och hållt ett betydligt tightare narrativ.

Men om spelet är bra så är det väl bara bra att får spela mer? Jo men det är precis där skon klämmer. Spelet är inte speciellt bra. Inte som spel sett och i alla fall inte i mina ögon. Spelkontrollen är i princip usel och de faktiska ”spelmoment” man utsätts för är allt för enformiga och hårt skriptade. Det spelar ingen roll hur smart eller snabbt man springer… eller om man springer lite halvslött in i väggen en stund och sen sätter efter skurken igen. Man kommer ikapp på exakt samma ställe ändå, allt som oftast iaf.

Den enormt stora och välgjorda L.A. kopian som spelet utspelar sig i känns, trots mängder med bilar och fotgängare, som en död kuliss och det tog kanske 5 timmar in i spelet innan jag slutade upp med att frivilligt sätta mig själv bakom ratten. Man kan ju som tur är låta sin kollega köra bilen istället.

Vilket får mig in på nästa fundering. Det är nästan som att utvecklarna själva förstått att det är tråkiga spelmoment dom lagt in. Man slipper köra bil om man inte vill och misslyckas man med ett actionmoment några gånger så slipper man det med. För mig blir det ett erkännande om att det bara är extra fyllnad och inget man bör bry sig om. Allt handlar om ansiktsanimationerna och storyn.

Faktum är att alla hade vunnit på en snävare fokus på handlingen. Mindre plågsamma arbetsförhållanden för dem, och jag hade snabbare fått uppleva spelets bästa scen, som passande nog är den sista.