Årets Spel #5

Då har det blivit dags att den här veckan lista de spel vi tyckt varit allra bäst under året och naturligtvis börjar vi på plats nr 5. När jag har valt ut mina kandidater till den här listan har jag gått efter en blandning av hur lång tid jag spenderat med spelet och hur roligt det varit och hur stor chans jag tror att det är att jag kommer fortsätta ha roligt med spelet.

Min 5e plats vill jag faktiskt ge till ett indie-spel som finansierade sin utveckling genom att köra Minecraft-modellen med en betal-Beta. Jag hoppade på betan efter att ha hört min favoritpodcast prata sig varma om spelet flera avsnitt och jag blev inte besviken. Spelet jag pratar om är Frozen Synapse. Ni som följt den här bloggen ett tag kanske minns att jag skrev om det i ett tidigare inlägg.

Modernt schackbräde

Modernt schackbräde

Frozen Synapse blandar taktik och strategi och serverar det i ett väldigt visuellt stiliserat paket. Temat är Tron-liknande rena blåa färger och linjer. Spelsystemet enkelt men välslipat. Spelet går till så att man planerar vad ens enheter ska göra under 5 sekunder och motståndaren gör detsamma. När båda är klara så spelas allting upp samtidigt och enligt enkla ”sten-sax-påse”-liknande regler så räknar spelet ut vad som händer om man skulle råka få varanda på kornet. När det är gjort så planerar man sina nästa 5 sekunder osv tills den ena förlorat alla sina enheter. Lite av en modern form av schack.

Spelet har en singleplayerkampanj som är längre än någon orkar ta sig igenom tror jag men det gör inget för det är i Multiplayer som Frozen Synapse visar sin bästa sida. Som alltid är det roligast att spela mot vänner men har man inga som spelar så är det ändå lätt att hitta andra att köra mot i spelets inbyggda challange-menyer.

Jag placerar Frozen Synapse på min topp 5 lista för att det lyckas med konststycket att bjuda på avancerad taktik med lätta och enkla regler. Vem som helst kan spela det och förstå hur det fungerar utan att behöva blanda in siffror och tabeller som ofta tynger strategititlar. Grafiken är ren och snygg och gör vad den ska och omspelningsvärdet är enormt. Ett väldigt bra spel helt enkelt.

Kings Bounty: Legend (..ariskt långt)

Som jag nämnde i förra inlägget så har jag ägnat en hel del tid att plöja igenom den här Heroes of Might & Magic-kopian och även om jag på slutet började känna att jag ville gå vidare i spelhögen så tar jag med mig en känsla av att ha haft riktigt skoj tillsammans med ett spel som borde fått mer uppmärksamhet än det fått.

Kings_Bounty_w_d_05

Spelet har hämtat oförskämt mycket inspiration från Heroes of Might & Magic serien men man har förvaltat grundstommen väl genom att ta bort mycket av den sega stadshanteringen som iaf i min mening plågade HoMM. Istället har man lagt mer krut på ett rollspelsliknande system där man får levla sin hjälte, placera ut sina färdigheter i olika träda ala Diablo och samla utrustning som kan hjälpa i olika situationer. Man har en bit in i spelet även möjlighet att gifta sig och skaffa barn och vilken fru man gifter sig med och vilka barn man får påverkar också ens förmågor i strid.

Spelsystemet fungerar väldigt väl och när man rider runt på kartan så känns spelet mest som ett rollspel men när man sedan strider så blir det istället ett riktigt bra turordningsbaserat strategi/taktik spel.

Som jag redan nämnt fick jag en liten överaskning när det gäller spelets längd. Jag hade räknat med att det skulle vara en kampanj på ca 20h men när jag efter den tiden inte hade lämnat den första av 5 öar i spelet så insåg jag att mina beräkningar nog inte var helt rätt. I verkligheten tog det mig omkring 70h att komma igenom kampanjen på normal svårighetsgrad.

kings-bounty-the-legend--20070712001458584_640w

För att ett spel ska hålla i 70h så måste det vara packat med innehåll och det måste jag säga att Kings Bounty faktiskt är. Dels är kartorna stora, fienderna många, och variationsmöjligheterna i hur man vill lägga upp sin strategi enorma.

Självklart är ju dock inte allt värt att hylla. Av 70h har jag säkert spenderat ca 10 på att rida tillbaka och fylla på min armé. På tok för mycket och det känns ofta segt och tempobrytande.

Alltsomallt är dock spelet ett rejält hantverk som absolut är värt den hundring det kostar för den som är minsta intresserad av genren.

Men Kings Bounty är inte allt jag spelat.. Jag har även hunnit dra stora kampanjen i Victoria I och sprungit igenom blått och orange i Portal 1… kände att det var dags nu inför 2ans hype. Mer om det i några inlägg framöver. Tror faktiskt jag ska ha en tävling med då jag snubblat över en steamkod som jag misslyckats att pracka på mina vänner.