Eftersom jag prenumererar på Gamepass utnyttjar jag gärna möjligheten att testköra lite blandade spel då och då. Det innebär även att jag ibland plockar upp spel jag spelat en gång i tiden för att se hur jag upplever dem idag. Ibland borde jag inte göra det.
Nu i helgen föll andan sig så att jag installerade Age of Empires Definitive Edition. Jag minns än när jag fick min piratkopierade version av AoE att fungera och jag la kväll efter kväll på att slussa runt präster och ryttare för att sakta nöta ner fiendens murar och arméer. Tills sist hittade jag fuskkoder och det blev rymdgubbar och sportbilar istället som kämpade mot elefanter och spjutkastare.
Ibland hände det förr i tiden att spel anpassades efter processorns beräkningshastighet vilket ledde till att spel snabbspolades på nya processorer. Kanske råkade man ut för det när man sparkade igång AoE igen och i ivern att rätta till det råkade man visa spelet i ultrarapid istället. För inte kan väl spelet varit så otroligt långsamt när det begav sig?
Jag är ju ingen Starcraftspelare som hamnar ut skyhöga Actions Per Minute. Det är till och med så att jag föredrar turordningsbaserade spel för att man sätter tempo själv. Men det är skillnad på att ha betänketid inför ett viktigt drag och att sitta och vänta .. och vänta.. och vänta.. på att enheterna ska göra det man bett dem eller ta sig dit man vill.
Upplevelsen jag fick var att hela spelet rörde sig genom en flod av melass.
Som om det inte var nog verkar man behållit AI från den tiden och jag fick vara glad om enheterna då och då faktiskt tog den väg till målet jag tänkte mig. Helst gick de runt några kvarter av baserna så fort det stod en annan enhet i vägen. Kanske var det social distansering som gällde? ”Bättre jag tar en promenad än att vänta i kö bakom den här snubben.”
Jag uthärdade ändå ett gäng scenarion och hoppades jag skulle bryta igenom melassväggen och få upp ångan någon gång. Men nej. Age of Empires når inte fram till ångmotorer. Nådastöten blev när jag blev påmind att större scenarion i RTS på den tiden alltid slutade med en lång process av:
Bygg upp armé. Attackera och döda ett gäng. Besegras. Bygg en ny armé. Attackera och döda ett gäng till. Nå lite längre in i fiendebas. Besegras igen. Bygg ytterligare en ny armé, attackera och riv några byggnader. Besegras ännu en gång. Upprepa några gånger till man fått ordentligt övertag. Micromanagera en sista armé som ska försöka avsluta fienden medan hemvändande bönder ströbygger försvarstorn lite här och där och enstaka nya soldater nöter ner ens trupp om man inte håller ett vaksamt öga och byter måltavla regelbundet.
Nej.. jag har sällan riktigt tråkigt med strategispel men så fort nostalgin lagt sig så var Age of Empires faktiskt riktigt tråkigt. Det blev en avinstallation samma kväll och istället installerade jag Age of Empires II Definitive Edition.
Gissa vad? Japp.. det var också tråkigt av samma anledning. Snyggare dock.
Nu står hoppet till Age of Empires III.
Lämna en kommentar